1. Journalism first obligation is to the truth
2. Its first loyalty is to its citizens
3. Its essence is a discipline of verification
4. Its practitioners must maintain an independence from those they cover
5. It must serve as an independent monitor of power
6. It must provide a forum for public criticism and compromise
7. It must strive to make the significant interesting and relevant
8. It must keep the news comprehensive and in proportion
9. Its practitioners have an obligation to exercise their personal conscience
10. Citizens too, have rights and responsibilities when it comes to the news
De 10 budorden är grunden till boken Elements of Journalism och något varje journalist bör känna till. De är framtagna av amerikanska journalister som kände att deras yrkesroll betydde olika för olika människor, det är riktlinjer som på något sätt ska cementera journalistik.
Budorden gäller: TV, radio och tidningar, men den här texten handlar framförallt om skriftlig media om inget annat sägs. Och jag kommer inte gå igenom alla punkter då en del går in i varandra.
Det första budordet talar om att journalistikens viktigaste bit är att den ska vara sann. Ett sätt att bevisa att något är sant, som boken även påtalar, är att visa vart informationen kommer ifrån: källorna, och hur man fick fram den: metoden. Då detta kan vara självklart och lättare att bevisa i ”gammelmedia”, är det till exempel i bloggar, som kanske är det viktigaste nya sociala mediet sedan internets vagga, betydligt svårare att verifiera sanningshalten, först och främst för att bloggare i allmänhet inte har någon ”obligation to the truth”.
Vi som såg Filip och Fredriks årskrönika för 2010 på Kanal 5 fick se bloggarna Kissie och Amir ”debattera” mot varandra. ”Debattera” inom citationstecken då de knappt han börja innan de blev avbrutna. Men innan det förklarade Lennart Ekdahl hela konflikten dem emellan och det var en lång monolog: ”den personen sa det”, ”den personen blev vän med den personen”, det var en virrig historia full med luckor och liknande som drog ner trovärdigheten på allting. Det visar på hur stora bloggarna har blivit, jag säger inte att det är viktiga nyheter då det är en helt annan diskussion, men det är flera tusen personer som följer den här konflikten, där ord står mot ord och de ska själva lista ut vad som är sant och inte sant.
Så den största skillnaden mellan en journalist som arbetar med ”gammelmedia” och t.ex. en bloggare är att bloggarna inte har några regler eller riktlinjer att förhålla sig efter. De blir som tidningarnas krönikörer, utan granskningen då förstås.
Bloggen har blivit ett sätt för oss att ta oss in i människors vardag. Ett väldigt mäktigt verktyg för att göra sig hörd. I det första blogginlägget jag skrev i den här kursen (blogginlägg A) skrev jag om en artikel, http://www.aftonbladet.se/nyheter/valet2010/article7799608.ab, som handlar om hur en bloggare beskriver sin sjuka mammas dilemma med socialtjänsten och försäkringskassan. Journalisterna hade även hittat en vinkling om hur det här kunde påverka Reinfeldts valresultat i det pågående riksdagsvalet.
Inlägget lästes av tusentals personer som behandlade det här som en viktig nyhet och debatten kom igång snabbt. Det är ett utmärkt exempel på hur en enda bloggare kan blåsa upp en händelse i denna persons liv till en nationell nivå. I just det här fallet kom man ju mycket närmare källan (och kanske t.o.m. sanningen) än om en journalist hade skrivit om det här från början.
En annan väsentlig sak som skiljer traditionella journalister och bloggare åt är principerna om hur man rapporterar en händelse, som vi kan läsa om på sidan 89 och framåt i Elements of Journalism. Det är ytterligare en lista på hur man ska rapportera och medan en journalist måste ta fasta på dessa regler/riktlinjer, kan en bloggare lätt kliva utanför reglerna och skapa egna.
Budorden gäller: TV, radio och tidningar, men den här texten handlar framförallt om skriftlig media om inget annat sägs. Och jag kommer inte gå igenom alla punkter då en del går in i varandra.
Det första budordet talar om att journalistikens viktigaste bit är att den ska vara sann. Ett sätt att bevisa att något är sant, som boken även påtalar, är att visa vart informationen kommer ifrån: källorna, och hur man fick fram den: metoden. Då detta kan vara självklart och lättare att bevisa i ”gammelmedia”, är det till exempel i bloggar, som kanske är det viktigaste nya sociala mediet sedan internets vagga, betydligt svårare att verifiera sanningshalten, först och främst för att bloggare i allmänhet inte har någon ”obligation to the truth”.
Vi som såg Filip och Fredriks årskrönika för 2010 på Kanal 5 fick se bloggarna Kissie och Amir ”debattera” mot varandra. ”Debattera” inom citationstecken då de knappt han börja innan de blev avbrutna. Men innan det förklarade Lennart Ekdahl hela konflikten dem emellan och det var en lång monolog: ”den personen sa det”, ”den personen blev vän med den personen”, det var en virrig historia full med luckor och liknande som drog ner trovärdigheten på allting. Det visar på hur stora bloggarna har blivit, jag säger inte att det är viktiga nyheter då det är en helt annan diskussion, men det är flera tusen personer som följer den här konflikten, där ord står mot ord och de ska själva lista ut vad som är sant och inte sant.
Så den största skillnaden mellan en journalist som arbetar med ”gammelmedia” och t.ex. en bloggare är att bloggarna inte har några regler eller riktlinjer att förhålla sig efter. De blir som tidningarnas krönikörer, utan granskningen då förstås.
Bloggen har blivit ett sätt för oss att ta oss in i människors vardag. Ett väldigt mäktigt verktyg för att göra sig hörd. I det första blogginlägget jag skrev i den här kursen (blogginlägg A) skrev jag om en artikel, http://www.aftonbladet.se/nyheter/valet2010/article7799608.ab, som handlar om hur en bloggare beskriver sin sjuka mammas dilemma med socialtjänsten och försäkringskassan. Journalisterna hade även hittat en vinkling om hur det här kunde påverka Reinfeldts valresultat i det pågående riksdagsvalet.
Inlägget lästes av tusentals personer som behandlade det här som en viktig nyhet och debatten kom igång snabbt. Det är ett utmärkt exempel på hur en enda bloggare kan blåsa upp en händelse i denna persons liv till en nationell nivå. I just det här fallet kom man ju mycket närmare källan (och kanske t.o.m. sanningen) än om en journalist hade skrivit om det här från början.
En annan väsentlig sak som skiljer traditionella journalister och bloggare åt är principerna om hur man rapporterar en händelse, som vi kan läsa om på sidan 89 och framåt i Elements of Journalism. Det är ytterligare en lista på hur man ska rapportera och medan en journalist måste ta fasta på dessa regler/riktlinjer, kan en bloggare lätt kliva utanför reglerna och skapa egna.
1. Never add anything that wasn’t there.
2. Never deceive the audience.
3. Be as transparent as possible about your methods and motive.
4. Rely on your own original reporting.
6. Exercise humility.
Reglerna gäller inte för tidningar heller, deras enda regler egentligen är tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen, men för att tidningarna ska ses som trovärdiga och behålla sina läsare är det nog lämpligast att de förhåller sig till dessa regler när det kommer till sin rapportering.
Men än mindre gäller de här reglarna privatbloggarna, twittrarna, de som skriver på facebook eller på något annat sätt uttrycker sig på internet.
En annan sak man inte kan hålla koll på när det kommer till de nya sociala medierna är om de har en öppen eller dold agenda. När det kommer till ”gammelmedia” kan vi som mottagare kolla upp ägare och kolla vad de agerar för; statligt styrt, vinstdrivande företag och så vidare.
När det kommer till de nya sociala medierna har vi inte riktigt samma möjligheter, då får vi helt lita på vår egen intuition.
”Gammelmedias” och dess ägares första mål måste vara att vara lojala mot sina läsare/mottagare. ”The owners/corporation must be committed to citizens first”, som går in i punkt 2 på listan högst upp, som Elements of Journalism uttrycker det.
När det kommer till:
4. Its practitioners must maintain an independence from those they cover
Men än mindre gäller de här reglarna privatbloggarna, twittrarna, de som skriver på facebook eller på något annat sätt uttrycker sig på internet.
En annan sak man inte kan hålla koll på när det kommer till de nya sociala medierna är om de har en öppen eller dold agenda. När det kommer till ”gammelmedia” kan vi som mottagare kolla upp ägare och kolla vad de agerar för; statligt styrt, vinstdrivande företag och så vidare.
När det kommer till de nya sociala medierna har vi inte riktigt samma möjligheter, då får vi helt lita på vår egen intuition.
”Gammelmedias” och dess ägares första mål måste vara att vara lojala mot sina läsare/mottagare. ”The owners/corporation must be committed to citizens first”, som går in i punkt 2 på listan högst upp, som Elements of Journalism uttrycker det.
När det kommer till:
4. Its practitioners must maintain an independence from those they cover
5. It must serve as an independent monitor of power
6. It must provide a forum for public criticism and compromise
De nya sociala medierna har ett stort övertag över ”gammelmedia” när det kommer till de här tre punkterna. Hur många debattprogram som än sänds i TV och radio och hur många allmänna åsikter som väller in i tidningar så är det inget emot hur mycket som diskuteras på forum, facebook, bloggar, twitter och så vidare. Som redan slagits fast så lever vi i en tid där alla kan få sin röst hörd och få komma in i den offentliga debatten.
De nya sociala medierna har ett stort övertag över ”gammelmedia” när det kommer till de här tre punkterna. Hur många debattprogram som än sänds i TV och radio och hur många allmänna åsikter som väller in i tidningar så är det inget emot hur mycket som diskuteras på forum, facebook, bloggar, twitter och så vidare. Som redan slagits fast så lever vi i en tid där alla kan få sin röst hörd och få komma in i den offentliga debatten.
Punkt 9 handlar om att de som praktiserar någon form av journalistik eller händelsespridning ska följa sitt personliga samvete. Det för oss bland annat in på etikdiskussionen, igen, en ständig diskussion som måste pågå. (blogginlägg B) Tidningar är tvungna att tänka efter innan de gör t.ex. en namnpublicering, vilket ska tilläggas är ganska ovanligt i Sverige, medan t.ex. bloggare kan lägga ut namn efter eget bevåg utan någon kontroll. Visst har en del bloggsidor som t.ex. Blogg.se stängt av användare då de uttryckt sig hotfullt eller omoraliskt mot andra privatpersoner. Men problemet är som sagt att det är mycket svårare att kontrollera. Det är en bieffekt av punkt 6: ”It must provide a forum for public criticism and compromise”, men kanske en nödvändig bieffekt?
Den sista punkten: 10. “Citizens too, have rights and responsibilities when it comes to the news”
Den sista punkten: 10. “Citizens too, have rights and responsibilities when it comes to the news”
Är kanske den viktigaste punkten och den som ringar in de nya sociala medierna bäst. Det är det bloggar, twitter och forum bygger på, att alla tillsammans bidrar till ett nyhetsflöde. Att allt inte meddelas genom ”gammelmedia” längre.
Bokens första exempel om punkt 10 beskriver hur BBC:s rapportering från bombattentaten sommaren 2005 i London, mestadels bestod av material inskickat från privatpersoner. Totalt mer än 1000 fotografier, 20 videoklipp, 4000 sms och 20000 email.
Ett mer aktuellt exempel är terrorattentatet i Stockholm för en knapp månad sedan då de första bilderna som kom ut var tagna av privatpersoner och butikers övervakningskameror. Vi har idag, framförallt tack vare mer avancerade mobiltelefoner, den möjligheten att snabbt kunna dokumentera det som sker. Från småsaker till, som i det här exemplet, mer internationella nyheter.
De första rapporteringarna skedde på twitter, sen i bloggar, sen diskuterades det på forum. Och sms och telefonsamtal spred nyheten snabbare än en djungeltrumma.
Jag personligen fick ett sms av en kompis som befann sig i närheten av händelsen bara minuter efter att det skedde. Det var innan någon tidning på internet hade hunnit få ut ett enda ord om det. Att människor pratar mindre med varandra idag kanske är sant när det gäller ”face to face”-kommunikation, men med all ny teknik kommunicerar vi mer med varandra än någonsin och därmed blir informationsflödet väldigt stort. Och med den nya tekniken uppstår även nya arenor, bloggar, twitter, facebook, forum, där vi kan diskutera allt och nej det är ingen överdrift.
Bokens första exempel om punkt 10 beskriver hur BBC:s rapportering från bombattentaten sommaren 2005 i London, mestadels bestod av material inskickat från privatpersoner. Totalt mer än 1000 fotografier, 20 videoklipp, 4000 sms och 20000 email.
Ett mer aktuellt exempel är terrorattentatet i Stockholm för en knapp månad sedan då de första bilderna som kom ut var tagna av privatpersoner och butikers övervakningskameror. Vi har idag, framförallt tack vare mer avancerade mobiltelefoner, den möjligheten att snabbt kunna dokumentera det som sker. Från småsaker till, som i det här exemplet, mer internationella nyheter.
De första rapporteringarna skedde på twitter, sen i bloggar, sen diskuterades det på forum. Och sms och telefonsamtal spred nyheten snabbare än en djungeltrumma.
Jag personligen fick ett sms av en kompis som befann sig i närheten av händelsen bara minuter efter att det skedde. Det var innan någon tidning på internet hade hunnit få ut ett enda ord om det. Att människor pratar mindre med varandra idag kanske är sant när det gäller ”face to face”-kommunikation, men med all ny teknik kommunicerar vi mer med varandra än någonsin och därmed blir informationsflödet väldigt stort. Och med den nya tekniken uppstår även nya arenor, bloggar, twitter, facebook, forum, där vi kan diskutera allt och nej det är ingen överdrift.
Håll blicken kvar i skyn // David R.
